Då vi efter ett antals års forskning om hälsoeffekter relaterat vistelse i sjuka hus startade företaget, började det formligen välla in berättelser från personer som upplevt sig blivit sjuka i fuktskadade och mögliga hus. Somliga av dessa kunde vi fysiskt nå med åtgärder som mögelsanering samt installation av avfuktare och andra via leverans av produkter med fri ingående support. I regel beskrevs hälsoeffekterna minska eller försvinna efter åtgärderna. Idag kan vi presentera detta i tusentals fall inom vår verksamhet och även utläsa samma sak i vetenskapliga utvärderingar kommande från olika håll i världen.

Samtidigt inkom också skarpt ifrågasättande från somliga, menande att vår information om t.ex. mögel (1) och dess potentiella skadeverkan gick stick i stäv med vad vissa svenska myndigheter, läkare och inomhusklimatforskare sade. Frågan ställdes bl.a. om varför man ska ha avfuktare i krypgrunden eller källaren när mögel ändå inte kan skada? Vi visste sedan tidigare att en het debatt pågick och blev över tid allt mer insatta i att man från myndighetshåll m.fl. instanser försökte mörka vad som allt för ofta händer med barn och vuxna då de vistas i sjuka hus, det man senare i en avdramatiseringskampanj ombenämnt till OBO – Ospecifik Byggnadsrelaterad Ohälsa. Nu har vi så mycket på fötterna i ämnet att rejäl kritik måste ges. Se föregående artikel som är inledning till denna. (2)

Många turer har setts i försök att kväsa evidensbaserad fakta. För detta har ett antal målvakter av myndigheter och ett i övrigt utgiftsfrämmande samt även profiterande system sponsrats.
Senaste trenden är att rigga ett spel där sjukvården och övriga talar om för de drabbade att de blir sjuka för att de är rädda för lukt från mögel och kloranisoler i husen med skador och att de kan bli hjälpta av kognitiv beteendeterapi, KBT och ev. neuroleptika. Det här är i sammanhanget lika falskt som Hollywoodfasaden.

Författarna till denna förhållandevis nya verklighetsförvanskningen heter Kjell Andersson (3), Steven Nordin och Johnny C. Lorentzen. Fler individer syns i härvan som styrs via samhälleliga och ekonomiska krafter. Vi återkommer längre ned på sidan till dessa förefallande målvakter, hur de arbetar och var deras bidrag/lön kommer ifrån samt hur de troligen blir påtryckta att inte leverera sanningen. Först över till inledande information.

Divergens om mögel och kloranisoler

Om man ser till alla självupplevda berättelser från de som blivit sjuka i hus med mögel och/eller kloranisoler bör det inte finnas någon tvekan om att substans finns, det är i husen sjukdom och överkänslighet etc. utvecklas. Jämförs detta med kontrollerade forskningsbaserade studier ses skillnad i att studierna allt för ofta är väldigt smalspåriga och inte beaktar den subjektiva och objektiva helheten. Forskning måste till viss del fungera så då man strävar efter att finna nålen i höstacken, d.v.s. utestänga eller tillfälligt sortera bort ett antal variabler för att se om kärnorsaken, det enskilda “ämnet” kan avslöjas. Det som blir fel är att man trots icke fullständiga eller knappt påbörjade toxikologiska utredningar bortförklarar mögel och kloranisoler som orsak och istället framhäver att sjukdomsorsaken är individuella faktorer och däri främst psykologiska aspekter. Det är den nya utväg som sökes då forskning och ett alltjämt stigande antal självupplevda anekdoter börjat sammanfalla så väl att myndigheterna inte längre kan neka till orsakssamband.

För några år sedan talade sveriges s.k. expertis om att mögel som orsak till sjuka hus (4) var väl tänkbart utifrån forskningsframsteg. Plötsligt, ganska nyligen, kovände man och menade i motvind förhållandevis till ännu fler stärkande resultat att det istället skulle vara mer tänkbart att det var kemiska emissioner från fuktskadat byggnadsmaterial av nyare typ som utlöser symtomen. (2) För oss ter sig denna vändning mycket klumpig och genomskinlig. Redan för 2500 år sedan vet vi via bibeln och löpande framåt genom andra skrifter att man såg mögel som skadeverkande och ringade in fuktskadade miljöer som sjukdomsframkallande. (2,5,8) Rent historiskt framställs mögel egentligen som det upplevs idag, så som anekdoterna och gamla snickare/timmermän (6) för oss berättat. Förr hade man inte de typer av byggnadsmaterial och kemikalier i dessa som forskarna nu tenderar skylla symtomen på. Vidare kan exempel ges där byggnadsmaterial av de typer som hänvisas till inte finns närvarande. Ett sådant är då svenska FN-soldater 2004 var på mission i Liberia, inkvarterade i tält som angreps av mögel. Försvarsmakten gav Institutionen för folkhälsovetenskap vid Karolinska institutet och Avdelningen för arbets- och miljömedicin uppdraget att utreda hur exponeringen från mögel hade påverkat de 237 individer som deltog. Här säger man ja och menar att mögel visst kan ge de symtom som vissa av soldaterna klagat över och angivit att de drabbats av. Även bestående besvär efter hemkomst fanns, vilket många anekdoter samt vetenskapliga rön också berättar om i andra fall. (7) Somliga mögelexponerade individer blir helt enkelt inte friska. Hänvisning gavs i utredningen till forskning som utpekar möglet som möjlig orsak. Vidare är mögelexponering ute i “friska” luften nu omtalat att kunna vara en underskattad faktor för de “allergiska” besvär som är så vanliga främst under sommarmånaderna. (8)

Toxikologi

Steven Nordin som är psykolog med professorshatt vid Umeå Universitet är enligt uppgift en av de som basar för samarbetet kallat KOMIN, Kompetenscentrum för inomhusmiljö och hälsa. (9) Vid en första anblick av det material som släppts via KOMIN ser allt mycket seriöst och framgångsrikt ut. Vi upptäcker dock att det kan handla om en Hollywoodfasad eftersom Steven Nordin så hårt trycker på att varken mögel eller kloranisoler i hus toxiskt sett kan förklara de symtom och sjukdomar som uppkommer. I KOMIN ser vi att det saknas toxikolog. Att ej ha med toxikolog i ett team som ska utreda inomhusmiljö och hälsa kan som vi tänker endast ha ett syfte, att mörka och undanhålla den totala sanningen. Steven Nordin har upparbetat samarbete med en av de mest kända och tillika faktiskt ökända inomhusklimatforskare som finns i Sverige, nämligen Kjell Andersson, som idag driver verksamheten Inomhusklimatproblem (3) samt Miljömedicin MM Konsult AB (MM-enkäterna). (10) Kjell Andersson har under många år bakom kulisserna försökt vinkla över symtomproblematiken till att bero på individuella psykiska faktorer och rädsla för lukt i hus och mögel. Steven Nordin har nu ordentligt hakat på detta tåg och utkommer med forskningsresultat inom det psykologiska området som sägs stärka dessa psykologiteser.

Johnny Lorentzen presenterade tillsammans med Steven Nordin m.fl. den 10 april 2015 en Formas-finansierad utredning om kloranisoler i inomhusmiljö kallad “Chloroanisoles may explain mold odor and represent a major indoor environment problem in Sweden”. (11) Studien handlar om kloranisoler kommande från träskyddsmedel som t.ex. pentaklorfenol (12), förbjudet sedan 1978 (47) och förekommande som kemisk skada i troligtvis runt en miljon hus, fastigheter och sommarstugor i Sverige. Det har i över 50 år varit känt att dessa typer av träskyddsmedel orsakar elak lukt som för den otränade näsan kan tolkas som mögellukt. Vidare har man bl.a. i Tyskland, Holland och Danmark höjt röst berättande att det kan innebära skada att vistas i hus behandlade med kemikalierna. (13) I Tyskland stod rättsfall där man visade på symtom som exponerade personer fått i husen behandlade med pentaklorfenol. Bevisfrågan, de ingående exakta medicinska bevis som behövdes gjorde att man inte vann fallet. Trots kunskapen om skadeomfattningen i husen och anekdoter samt därtill vidimerande forskning har samhället och myndigheter ej gjort tillräcklig toxikologisk utvärdering. Detta uppmärksammade Johnny Lorentzen och han ringde upp mig ett bra tag innan Formas finansierade honom. Lorentzen ifrågasatte då varför vi skriver att det kan vara skadligt att vistas i hus med kemiska skada av denna art. Han sade att det är ju “de” som gör sådana bedömningar. (14) Vår notis här är att Johnny Lorentzen arbetar både för Pegaus Lab, Eurofins och för Karolinska Institutet (IMM). Johnny berättade också att han inte trodde att kloranisoler kan skada de som vistas i husen samt att han var medveten om att det med förekommande kloranisollukt också brukar föreligga problem som mögel och bakterier.

Spänd väntan var det här när nyheter från Formas kom att de beviljat Lorentzen bidrag för att titta vidare på kloranisolers effekt på hälsan. Vi antog med ledning av Lorentzens samtal att han skulle bortse från alla fakta som talar för riskerna och säga att det inte kan skada. Mycket riktigt, så blev resultatet, fast med en vändning vi inte riktigt väntat, vilken blottar etablissemangets försök att mörka skadeverkan från både mögel och kloranisoler. Via hjälp från psykologen Steven Nordin viftas toxikologiska misstankar samt fakta bort och de menar tillsammans att orsaken till symtom och sjukdom är rädsla för lukter av mögel samt kloranisoler och att negativa emotioner utlöser stressmedierad inflammation m.m.

Här går vi snabbt igenom “Chloroanisoles may explain mold odor and represent a major indoor environment problem in Sweden” (11) med påpekanden och viktiga tillägg:

“Lukten kan kan upplevas som mögellukt men indikerar inte nödvändigtvis stora problem med fukt och mögel då gränsvärden för lukt från kloranisoler är extremt låga.” (Fritt översatt från rapporten)

Redan inledningsvis poängterar man att det inte behöver finnas omfattande skador då man känner denna karakteristiska lukt. Vår erfarenhet är att det föreligger allvarlig skada då det finns kloranisollukt. Det är en kemiska skada. Lukten i sig är ofta mycket svår att få bort då den kan luktsmitta material mycket hårt. I vissa utrymmen som krypgrunder (15) och platta på mark (16) varierar fuktkvoten i träskyddsbehandlat material mellan olika årstider och väderleksförhållanden. Under vissa perioder kan det vara mycket fuktigt medan det under andra kan ligga under gränsvärden för mögel, bakterier och metylering av träskyddsmedel så kloranisoler bildas. Det här måste man ta med i beaktande och vi ser allt för många besiktningsmän missa eller mörka det här och säga att det inte finns någon skada för att det just under fuktmätningstillfället varit torrare vid mätpunkterna. Lukt från kloranisoler indikerar i regel alltid att det varit för fuktigt, i regel över gränsvärden för där mögel och bakterier etc. kan utvecklas. Det kan krävas mögelangrepp och/eller bakteriangrepp för att träskyddskemikalierna ska metyleras. Därmed finns en totalt sett omfattande fuktskada. Vi tolkar herrarnas ord som ett försök att få problematiken mindre allvarlig genom avdramatisering. En fuktskada är alltid en sådan och med föranledning av alla de sjukdomsfall som ses i sjuka hus ska man inte avdramatisera utan istället vara saklig och tipsa om snara åtgärder.

De framför att mögel och mögelmetaboliter samt olika volatila organiska föreningar har undersökts utan att man kunnat finna några kopplingar till de hälsoeffekter som nu framförs som relaterade till fuktskadade byggnader. Det här är inte med sanningen överensstämmande då såväl utländsk som svensk forskning funnit tydliga kopplingar, bl.a. mellan B-Glucan från mögel och sjukdom som sarkoidos samt granulom. (17) Vidare har det visats att högre astmafrekvens ses i byggnader med fukt och mögel. (18-20) Man har konstaterat att svartmögel (21) som aspergillus varit kraftigt underrapporterat i sjukom som cystisk fibros, lunginflammation och kronisk bihåleinflammation. Många fler exempel kan ges både på konstateranden och icke lösryckta misstankar. Forskningen kring möglets sjukdomsframkallande egenskaper stärks hela tiden. (1,22) Varför tar herrarna inte upp denna fakta?

Redan inledningsvis vinklas problemen över mot psykologiska aspekter. Lorentzen-Nordin lägger här fram sina teorier om att lukt som man är rädd för eller upplever som obehaglig skulle leda till sjukdomarna och symtomen som rapporteras, just genom negativa emotioners inverkan. De skriver att det finns en generell tro bland befolkningen att mögel är giftigt, med mening att peka på felaktigheten i den tron. Det här är så dumt att vi nästan inte vet vad vi ska svara. Vi tror man måste vara skrivbordsforskare för att kunna komma med en sådan dumhet, eller psykolog och även vara betald för att kläcka ur sig sådan okunskap. Ut i verkligheten några år och exponera er själva för mögel så får ni uppleva vad som händer och för att se vad som sker med vissa av de som bor eller vistas i mögliga samt kemikalieskadade hus. Det kan vara bra för forskare att få intellektuell stimulans för att bättre komma igång med tänkandet. (46)

Rapporten matas med fakta som pekar på att man inte kunnat dra några klara slutsatser om inomhusmiljöproblematikens hälsopåverkan och att toxikologiska data inte visar något sammanhang i de låga koncentrationer som är aktuella. Vi ser att de undviker sådant som faktiskt är framkommet och utesluter forskning som ger stöd åt toxikologiska aspekter. Denna starkt selekterande metodiken används för att vinkla över allt mot individuella psykologiska faktorer.

I diskussionsdelen skrivs att lukt i hus ofta tas på allvar och att det finns lagar som reglerar att mikrobiell påväxt och lukt inte ska accepteras. Vårt konstaterande är att orden är en ren lögn. Det är snarare så att det ofta inte tagits på allvar att t.ex. många skolor och arbetsplatser i Sverige haft fukt-, lukt-, kemikalie- och mögelproblem. Trots lagarna som ska reglera har t.ex. Kjell Andersson (3) ofta varit ute på fältet eller på distans informerat om att det inte finns koppling mellan sjukdom, symtom och det sjuka huset i sig, varvid kommunerna m.fl. valt att inte åtgärda eller bara ökat ventilationen. Han har i muntlig upprepad information istället menat att hälsoeffekterna beror på psykiska aspekter. Med andra ord har det skett fult spel bakom kulisserna. Ickeåtgärdandet eller mycket långa tidsfrister innan sanering har förekommit i en mängd fall fram till en viss förändring januari 2015 då vi istället fått in besked om att allt fler skolor ganska omgående efter konstaterande av skada fått stänga, påkallat den “nya” forskning som finns där man inte längre kan neka samband. Något har hänt från myndighetshåll, för tidigare körde man hårt på att inte aktualisera lagtext och förtryckte på olika sätt klaganden, de sjuka barnen och vuxna. Socialstyrelsen var en av de drivande i detta förhållningssätt, vilket vi kommer till längre ned i text. Det är idag Folkhälsomyndigheten som ansvarar och de kör nu tillsynsprojekt inom skolan.

“Vår toxikologiska utvärdering är begränsad, då få toxikologiska data är tillgänglliga, endast PCA (pentakloranisol) var studerad, via oralt intag, och ingen data fanns gällande reproduktiv toxicitet. Ändå ger det tillräcklig information för att informera oroliga intressenter.” (Fritt översatt från rapporten)

Är det ändå inte lite galet att dra fullständiga slutsatser med så lite toxikologisk data och därigenom utgå med lugnande information till “intressenterna”? Innan något är tillräckligt utrett måste vi utgå från försiktighetsprincipen då vi ser en potentiell koppling i det verkliga livet, ute på fältet. Det går inte som de här gör att framföra forskning som endast baseras på enstaka exponeringstillfälle för aktuellt ämne. I verkligheten exponeras man för kemikalierna under många timmar per dygn i många år, samtidigt som korsexponering ofta sker från mögel, bakterier och andra kemikalier som kan uppmätas i luften i hus med fuktskada, plus miljögifter etc. Vilka är egentligen intressenterna? Är det dem som tjänar på mörkande av potentiell skadeverkan?

“Vi konkluderar att PCA (pentakloranisol) är högst osannolik att orsaka “klassisk” förgiftning eller cancer i de exponeringsmängder generellt uppmätta i problembyggnader. Toxiska och carcinogena effekter är också osannolika för andra typer av kloranisoler eftersom ingen data kunde finnas i litteraturen.” (Fritt översatt från rapporten)

Jaha, då ser vi klassikern igen, den som så ofta kommit från det som kallas nej-sägare i sjuka hus-debatten. De menar att eftersom ingen forskning finns så kan hälsoskadan inte ges. Enormt lustigt, ungefär som “blundar jag då jag går över vägen så kör ingen bil över mig, då finns bilarna inte”. Idag har vi ändå kommit så långt att det anekdotiskt och rent forskningsmässigt sett är klarlagt kring ökad sjukdomsuppkomst i sjuka hus. Frågan är bara hur komplicerade medicinska och toxikologiska analyser som måste till för att visa mer exakt än redan framkommet vad det beror på. Det är inte så enkelt att man bara utsätts för kloranisoler i ett kemiskt- och av fukt skadat hus. Exponering sker i varierande mängd också för mögel, bakterier och deras metaboliter, däribland olika högpotenta gifter, t.ex. mögelgifter som mycket framgångsrikt använts till kemisk stridsföring och bevisligen orsakar cancer då man äter tillräckligt kontaminerad mat. (23) Korsexponering sker och riskerna för multiplicerad toxisk faktor är mycket hög, som då man utsätts för mögelgift som satratoxin och lipopolysackarider från gramnegativa bakterier samtidigt.

Med “klassisk förgiftning” menar Steven Nordin och Johnny Lorentzen som vi tolkar det att toxikologiska faktorer inte kan hävdas. Istället menar de att orsaken ligger i att vissa individer är emotionellt känsligare och reagerar negativt vid luktstimuli från mögel och kloranisoler, vilket vidare leder till de inflammatoriska effekter som bevisligen ses, genom stressrespons via det autonoma nervsystemet. Här undviker de att förklara varför barn och djur samt de som inte reagerat på befintlig lukt blir sjuka.

Enligt villfarelserönen ska alla sjuka individer alltså psykologisera sig till sina symtom. Hur förklarar man Berit Edvardssons forskning från 2001, vid Umeå Universitet, som visade att det inte fanns några psykologiska skillnader mellan människor som drabbats av SBS-symtom (sick building symtoms) och personer som inte upplever sig drabbade? (24) Vi tror absolut inte allt kan skyllas över på psykologiska faktorer, men vet däremot att oro och rädsla till del kan förstärka sjukdomsupplevelse och bl.a. påverka den goda tarmfloran negativt med vidare följdverkan som immunförsvarspåverkan, läckande tarm och inte minst mindre skydd mot bl.a. mögelgift och bakteriegift etc. (25)

På KOMINS sida under artikeln “Är inte sjuka hus en trendfråga” finner vi svaret; “Din fråga kan kanske kopplas till föreställningen om att ”sjukahus-symtom” i själva verket är psykosomatiska, dvs orsakas av stress. Svaret på den frågan är att ”sjukahus-symtom” precis som en mängd andra hälsoproblem har en koppling till stress i den meningen att stress ökar risken för symtom. Men det räcker inte. För att få symtomen behövs också en exponering för bristande inomhusmiljö.”. Här börjar vi närma oss mer med verkligheten liggande information. Dock anser vi att det finns felaktigheter i det här uttalandet då som sagt barn samt djur och de som inte lägger märke till lukten sällan stressas av mögellukt samt kloranisollukt och ändå blir sjuka.

Varför bryr man sig inte om äldre såväl som nyare forskning omfattande toxikologi kring t.ex. mögel och mögelgifter? (1,23) Det här är om något en trendfråga då vi via historiska händelser nu vet hur den styrda vetenskapen fungerar. Man mörkar i det längsta möjliga och försöker skruva sig ur sanningsgreppet så långt det går. Se bara på asbestdebatten där Dr. Irving Selikoff (1915-1992) under sin karriär i motvind lyckades bevisa skadligheten genom att knyta samman anekdoter med medicinsk kunskap. Det är i liknande läge vi befinner oss idag gällande mögel, fast etablissemanget och dess målvakter mörkar ännu så gott de kan, på ett för dem penibelt sätt.

Vi undrar varför man t.ex. inte nämner den studie som föreslår att lukt i form av octenol (1-octen-3-ol) genom neurodegeneration skulle kunna förorsaka parkinsons? (26) En av de som presenterat studien, Joan Wennstrom Bennett, med anor från Sverige, trodde tidigare inte på att man kunde blir dålig av mögel, men fick uppleva annat i efterdyningarna av stormen Katrina i USA. Hon var inte rädd, psykologiserade inte men förstod genom egenupplevda symtom att det ändå måste finnas substans i det så många är förvissade om och upplevt. Från den erfarenheten mynnade beslut ut i att studera denna vanliga mögellukt. (46) Det finns ytterligare rön att nå om mögellukt via Katrin Gorham som konstaterat att makrofager (immunförsvaret) ej klarar exponeringen bra. (26,27) Inte är det väl så att makrofager psykologiserar och därför först nedsättes i sin funktion och sedan dör. I artikeln där vi uppmärksammar studierna nämner vi även att stress borde kunna förvärra mögelsymtom. (28) Dessutom har vi skrivit om att mögel och pentaklorfenol m.m. i hus bör kunna vara delförklaring till varför vi upprepat ser konglomerat av cancer i sjuka hus. (27) Genom den artikeln framgår att pentaklorfenol har toxiskt nedsättande effekter på immunförsvaret, likt aktuell lukt från mögel har. Allt måste ses som en helhet med ett antal olika inverkande variabler. Att plocka ut en variabel och skylla allt på den så som forskarna i Sverige nu gör är inget annat än galet.

Inte heller berättar man ingående om att kloranisoler ej är ensamma kontamineringsämnen i träskyddsbehandling. Ofta finns även furan och dioxiner med i bilden, båda klassade som cancerogena, likt pentaklorfenol och vissa mögelgifter. Vad händer under lågdosexponering över tid? Är svaret de sjukdomar vi ser? Innan något annat sägs måste utredning göras för sjukdomsfallen är många i sjuka hus. Att inte tro är att inte veta. Däremot vet vi att man inte fullt ut ska tro på Lorentzen-Nordin-Andersson.

Sjuka hus-boten á la Steven Nordin

Som psykolog menar Steven Nordin att KBT, kognitiv beteendeterapi är bästa lösningen mot sjuka hus, nu kallat OBO – ospecifik byggnadsrelaterad ohälsa. Denna fakta kommer från ett antal personer vi talat med. Varför behandlingen skulle vara verksam har han tydligt genom bl.a. ovan nämnda studie framfört. (11)

I föreläsningsmaterial från ALLISS, Allergologisk Intresseförening i Södra sjukvårdsregionen, hösten 2014 finner vi Nordin visa att avsensitisering kan vara möjligt, d.v.s. i stort sett något som grundläggande kan liknas vid fobiträning, ev. med tillägg av farlig medicin. Referens ges till fallstudie där man behandlat en MCS-patient via avsensitisering med tillägg av SSRI preparat: (29)

“Avsensitisering (KBT):
A.
1. Avslappningsövning & visualisering av exponering för triggerfaktorer
2. Progressivt närmare och starkare visualiserad exponering
B.
1. Faktisk exponering för triggerfaktorer
2. Progressivt längre intervaller av exponering + Farmaka (mot panik) från vecka 4. Selektiv serotoninåterupptagshämmare (SSRI; paroxetin) Stenn P. Binkley K. 1998.” (30)

Paroxetin som nämns, i USA under varumärke Paxil, har som många andra SSRI-preparat fått numerära varningsflagg. Paroxetin har via studier visats kunna föra med sig allvarliga biverkningar, som ökad suicidbenägenhet, utsättningsproblem, havandeskapskomplikationer, födseldefekter, kraftig blödning hos nyfödda, huvudvärk, depression, trötthet m.m.

Medicinen saluförs av läkemedelsbolaget GlaxoSmithKline, vilka har varit med och finansierat studier som Steven Nordin stått för. Studier som ligger i närområdet till OBO-forskningen som nu görs:
– “Effects of smell loss on daily life and adopted coping strategies in patients with nasal polyposis with asthma, 2011.”
– “Effects of FESS and additional fluticasone propionate nasal drops on psychological well-being in nasal polyposis with asthma, 2013.”
Är det en tillfällighet att Steven Nordin nu vinklar över mycket till att bero på psykiska aspekter och samtidigt nämner sin bidragsgivares medicin som ingående i det han kan mena vara möjlig bot? Vi ser även att Astma & Allergiförbundet också varit med och finansierat studierna.

Vi vill faktiskt varna för dessa idéer, i synnerhet med farmaka som rapporterats avsevärt kunna förvärra sjukdomstillståndet hos somliga sjuka hus-patienter. Psykofarmaka är bestående av olika gifter, ibland mögelgift och bakteriegift eller dess syntetiska motsvarigheter, och som sådana anser vi inte de hör hemma i en kropp som redan är biotoxiskt påverkad och inflammatoriskt nedsatt. Vi har talat med allt för många som av sina läkare blivit ordinerade SSRI-preparat för OBO-symtom och inte blivit hjälpa utan snarare mer stjälpta. Psykiatern Mary Ackerley från Tucson i USA är en av dem som berättar mer om mögel, hur det kan påverka och hur hon ser på här aktuell medicineringstyp. (31)

I andra publicerade artiklar som i Psykologtidningen 9/2011 menar Nordin att denna totalforskning är i sin linda och att det behövs mer kunskap kring både behandlingsformer och inte minst underliggande mekanismer. Även här nämns fallstudien med SSRI preparat. (32) Det hela verkar inte längre vara så osäkert då han tillsammans med Johnny Lorentzen informerar om kloranisoler. Budskapen i olika informativa sammanhang ser inte helt lika ut. Det här med budskapssvajet har varit vanligt om man ser på Kjell Anderssons verksamhet. (3,10) Visserligen har Nordin m.fl. i Umeå hunnit forska mer sedan 2011, men det hjälper föga för sedan dess har t.ex. möglets potentiella skadeverkan avsevärt stärkts och vissa sjukdomssamband bevisats. (1)

KBT i all sin ära men först och främst måste man som mögeldrabbad, kemikaliedrabbad etc. bort från källan. Sedan kan man börja stabilisera kroppssystemen, om möjligt, för irreversibla skador kan ges. Ritchie Shoemaker har arbetat hårt för att komma fram till hur man hjälper sin patient och utarbetat ett givande analys- och behandlingsprogram, vilket allt fler i USA anammar. (33)  Under åren då i stort sett ingen medicinsk hjälp, annat än “psykofarmakaförgiftning” stått att få har ett stort antal personer forskat i samt laborerat med alternativa metoder, bl.a. jag själv. Läs mer om hur man kan göra för att blir friskare från den totala fuktskadebildens och möglets hälsoeffekter. (34) Tilläggas ska att KBT (utan farmaka och toxinexponering etc.) kan behövas för så som man blir behandlad som patient och klagande i övrigt är det inte konstigt att psykiska effekter ges, utöver de toxiska, inflammagena samt allergena emotions- och kognitionspåverkande hälsoeffekterna.

Public Relations och riskkommunikation

Efter Johnny Lorentzens publikation 10 april 2015 om kloranisoler (11) har media uppvaktats. Det verkar vara av stor vikt för forskaren att framföra avdramatiseringen, trots att deras underlag är mycket tunt, långt tunnare än det totalt förekommande toxikologiska om mögel, vilket undviks.

Från Karolinska Institutet, Nyheter 2015-04-17, läser vi följande:
“Publikationen innehåller även en toxikologisk utvärdering som visar att det inte föreligger någon risk för klassiska toxiska effekter vid de uppmätta – extremt låga – lufthalterna. Detta är viktig ny kunskap eftersom brukare av byggnader ofta blir oroliga när de känner mögellukt och får veta att lukten beror på numera förbjudna träskyddsmedel.”

I den toxikologiska utvärderingen dras det höga växlar trots bristande underlag. Man nämner “klassiska toxiska effekter” och menar att risk för sådana inte ska finnas. Vad baserar man det här på då långtidsexponeringsanalyser inte gjorts? Det är också så att ohälsa ofta finns i huset innan man vet vari problemen bottnar. Redan där spricker “orosspåret” en del.

I Uppsala Nya Tidning UNT 2015-04-17 ses artikel där Johnny Lorentzen genom journalisten Åke Spross berättar att kloranisoler är en vanlig men förbisedd orsak till mögelliknande lukt inomhus. Vi vet att kloranisollukt är förbisedd p.g.a. ett mörkande system som inte tyckt det varit lämpligt att flagga för problemen och applicera gällande lagstiftning. Inom saneringsbranschen har lukterna och hälsoproblemen kopplade därtill varit kända i mer än 50 år. Vidare upprepar man informationen att det handlar om ytterst låga koncentrationer i luften och att människans luktsinne kan detektera dessa låga halter. Det finns endast en vinkling på detta och det är avdramatisering, som fortsätter med orden att det trots låga halter är vanligt med rapporter om hälsoeffekter. “– Troligen finns flera förklaringar att upptäcka till detta. En möjlighet är att mögellukten, i tron att den utgör en hälsofara, skapar oro och stressrelaterade och inflammatoriska symtom. Denna förklaringsmodell måste dock undersökas närmare i fortsatta studier, säger Johnny Lorentzen.” De ord vi läser här bör vara mer ärliga, men vinklingen är ändå åt hållet psykiska aspekter. Den toxikologiska utredning som han gjort återkommer och det berättas att genom denna framkommer att ingen fara föreligger. “Även om mögellukt i sig inte är skadlig och oftast inte en signal om några mer omfattande mögel- och fuktproblem i byggnaderna anser forskarna att den är ett komfortproblem som bör åtgärdas.” Motsägelsefullt, kan vi bara säga om det här. Först sägs att det finns flera förklaringar att upptäcka, sedan sägs att mögellukt inte kan skada och att mögellukt oftast inte visar på omfattande skador. Vad är det här för fantasier? Då lukten finns tydligt och luktsmittar är det vanligen tecken på allvarligare skada, i synnerhet om skadorna är utspridda över större ytor i konstruktionsmaterialet. Så här kan det bli när man trasslar in sig i lögner, börjar tänja på sanningen och/eller inte kan det man talar om.

Evahagens skola i Hultsfreds Kommun är en av många skolor med fuktskador, mögel, kloranisoler och lukt. Här har Johnny Lorentzen via Miljö- och Byggnadsförvaltningens Arvid Lindblad sagt “Kloranisoler luktar väldigt mycket vid låga halter och är en biprodukt som bildas när klorfenoler bryts ner i byggnadsmaterial i samband med fukt. När kloranisolerna släpps ut till omgivande inomhusmiljö finns ingen risk för akuta toxikologiska hälsoeffekter även om lukten kan vara ihärdig och väldigt störande. Man bör åtgärda problemet snarast men man kan nyttja lokalerna under kortare tid inför åtgärd.”
Det ska tydligen inte vara risk för akuta toxikologiska hälsoeffekter, men man bör snarast åtgärda. Risk finns alltså för toxikologiska effekter över tid. Arvid Lindblad, Mats Schollin Borg och Göte Nilsson vid Sensia Företagshälsovård har till Förskolechef Marie-Sofie framfört att skadebilden i skolan kan orsaka väl kända symtom. Man informerar också om att det inte finns några klara samband mellan hälsoeffekter och mögel samt om “att själva diskussionen om mögel på en arbetsplats eller i offentlig miljö skapar en oro som i flera fall är mer skadlig än själva angreppet. Det är lämpligt att föra en öppen dialog mellan verksamhetsledning, personal och föräldrar.” Förskolechefen har genom (nu borttagen) blogg omtalat det här. (35)

Visst skapar sanningen oro och mörkande skapar både oro och misstro. Här hamnar huvudmannen i kommunen i dilemma för det är ofta inte enkelt att snabbt ordna nya lokaler och det kostar mycket. Därför är det viktigt att finna konsulter med fina titlar som kan riskkommunicera gentemot föräldrar och personal på lugnande sätt. Riskkommunikationsmodellen kommer ursprungligen från Kjell Andersson (3,10) och den har tidigare varit mycket mer mörkande än så här. Ett exempel är då de kända inomhusklimatforskarna Dan Norbäck och Gunilla Wieslander var inne i ärendet förskolan Färglådan i Tungelsta. Fler andra exempel ges, som också rör mögel och kloranisoler. (36)

Vad säger man till föräldrar vars barn tar skada, vad säger man till personal som far illa, likt där konglomerat av cancer ses? Jo, här rycker olika specialistläkare in och lugnar genom orden att man inte kan dra några slutsatser i det enskilda fallet och att det inte finns forskning som ger stöd. Rättare informerat borde vara att man undviker forska öppet på det här och mörkar samt arbetar selektivt genom att som Johnny Lorentzen och Steven Nordin undvika ta upp och arbeta vidare från ny forskning kring t.ex. mögel och bakterier.

Etablissemangets mörkande av sjuka hus

Väl som forskanden och arbetanden inom branschen har vi sett tydligt mönster där kommunernas miljöförvaltningar, länsstyrelser, polisen, rättsväsendet m.fl parter mörkat anmälningar om mögel och lukt i hus. Socialstyrelsen har tidigare under många år varit högst ansvariga, övervakande, och vägledande hur de andra instanserna, i synnerhet miljökontoren och länsstyrelserna ska agera. I ärendet Klövervägens Förskola i Ljungby ville ingen av de här nämnda först ta tag i problemen som anmäldes. Då Miljökontoret, Länsstyrelsen och Polisen inte agerade togs kontakt med Socialstyrelsen. Första samtalet bemöttes av en kvinnlig handläggare som hånskrattande sade att de inte arbetar med sådana frågor. Hon hänvisade tillbaka till Länsstyrelsen i Växjö som inte svarade trots upprepade anmälningar via mail och telefon. Senare har det visat sig att de inte ens diarieförde anmälningarna. Ny kontakt togs med Socialstyrelsen som sade att de inte kunde gå in i ärende innan det blev en rättsfråga. Åklagare avskrev i brist på bevis ifråga tjänstefel. Ingen vill hantera detta. M.a.o. var det ett typiskt ärende, eller rättare sagt blottandet av ett väl upparbetat system, en kväsande vagga som klaganden blir lagd i. Förskolan är ett bevis om något, för i den finns allvarliga fuktskador kvar, givande som de säger tältlukt till inomhusmiljön i vissa rum. (37)

I systemet har Kjell Andersson (3,10) som vi uppfattar det i stort sett givits fria händer att mörka och ljuga, inte minst i ärendet Klövervägens Förskola. (37) Tack vare allt det här har även försäkringsbolag och vissa firmor inom saneringsbranschen sagt att mögel inte kan skada och att inomhusklimatproblem inte bör vara det som orsakat alla hälsoeffekter som anekdotiskt sett varit och är vanliga.

Nu tvingas hela det här systemet att svänga på ett avancerande sätt, för det håller ej längre att skylla OBO-symtomen på så mycket annat än just det fuktskadade huset. Allt för mycket sammankopplande forskning finns nu. Det är här vi ser en nygammal projicering dyka upp. Man har tidigare kallat drabbade personer för gastanter och strålningstanter i mening att skylla sjukdom på psykiska aspekter istället för att iaktta de lagar som finns att följa där fukt, lukt och mögel inte ska vara tillåtet i hus. Exempel på projiceringen ges av Leif Kåvestad som i sin yrkesutövning i Stockholm kastades in i en mot honom och de klagande allvarlig mobbingsituation, vilken iscensattes av Stockholms Stads Miljöförvaltning. Leif Kåvestad vann rättsligen mot sina plågoandar, men så mycket annat rättades inte till. Mörkandesystemet och det riggade spelet fortsatte ändå. Här borde Socialstyrelsen gripit in som högst ansvarig ort, men lyste istället med frånvaro som vi tolkar vara aktiv sådan.

Kjell Andersson har över tid i stort sett obehindrat eller oemotsagt kunnat sprida sin intressestyrning om psykiska aspekter och avdramatiserande riskkommunikation. Intressenterna vill hellre lyssna till detta än till utgifter för mögelsanering och rivning samt återuppbyggnad. Samtidigt handlar det om att inte släppa fram sådant som kan leda till personliga ersättningskrav, likt de som följde asbestdebattens utmynnande. Formas och Vårdalsstiftelsen finasierade studien “Betydelsen av socioekonomiska förhållanden, levnadsvanor, attityder och boendeform för registrerad och rapporterad ohälsa i olika bostadsområden, Kjell Andersson. et al. Projektnummer: 1997-0162.” Där kan vi ev. se starten till att mer “forskningsbaserat” vinkla över från toxikologi till individuella faktorer.

Formas ses med ytterligare forskningsanslag till här aktuell Johnny Lorentzen och dennes studie kring kloranisoler, som också omfattas av Steven Nordin, vilken avsevärt avancerar och koncentrerar rönen inom området individuella faktorer samt psykologiska aspekter. Med den kunskap vi besitter vill vi beskriva det här som en typ av medveten skygglappsforskning. Skygglapparna ifråga kommer definitivt inte flygande av sig själva. Vi befarar bestämt att de med baktanke placeras där.

Astma & Allergiförbundet har vi tidigare sett som mycket välbehövliga och de har gjort en hel del fina insatser, men motsatsen befaras också. Astma & Allergiförbundet får statliga anslag via Socialstyrelsen, drygt 5,5 miljoner för år 2015. Socialstyrelsens roll och bevisat ickeagerande som tidigare ansvarig myndighet inom området vi behandlar, medför potentiell negativ påverkan gentemot de föreningar etc. som mottager statsbidragen och verkar inom området. Koppling ses mellan Steven Nordin och Astma & Allergiförbundet då Nordin suttit med i deras forskningsnämnd och även senare fått bidrag från deras forskningsfond för studie inom OBO – ospecifik byggnadsrelaterad ohälsa, med vinkling mot individuella psykiska faktorer.

Astma & Allergiförbundet kritiserades 2002 hårt för att ha gått ut med “sin” studie omtalande att 150.000 personer i Sverige med astma kunde skadas om de ej tog en viss medicin tillverkad av AstraZeneka. Det framkom att studien var framtagen av läkemedelsbolaget via Bo Lundbäck. Astma & Allergiförbundet erkände ett för nära samarbete. Sponsringen har trots det både fortsatt och uppmärksammats som olämplig. GlaxoSmithKline ses också ha förekommit som sponsor till förbundet. (38,39)

För ett antal år sedan tog vi kontakt med Astma & Allergiförbundet med förfrågan om test av fotokatalytiska luftrenare då vi såg att sådan kunde reducera astmasymtom hos vissa personer. Förbundet svarade att de inte kunde testa och skickade oss vidare i frågan till det lokala förbundskontoret i Ljungby. De svarade samma sak. Senare började förbundet ringa och försöka sälja annonser till deras tidning Allergia. Kvinnorna som upprepade gånger ringde sade att om vi annonserade i Allergia så skulle de gå i god för luftrenarna. Vi berättade upprepat att förbundet tidigare inte ville testa luftrenarna och att vi såg det som icke etiskt riktigt att de skulle gå i god för något som de inte testat. Kontakt togs med kanslichefen Ulf Brändström som inte trodde på oss. Han sade att detta inte förekommit och att det måste vara en bluff från någon. Vi spårade telefonnummer tillbaka till kvinnorna som arbetade med Allergia, så någon bluff rörde det sig inte om. Ytterligare företag vi var i kontakt med, som säljer avfuktare, sade att samma sak hänt dem och de tyckte också det var olämpligt.

Vi har läst inlägg på blogg om MCS – multipel kemisk känslighet där företrädare för Astma & Allergiförbundet uttryckligen menat att mögel i hus inte kan skada.

Våra förhoppningar gällande KOMIN var mycket höga till en början, men nu har de börjat falna. Många intressanta föreläsningsvideos presenteras på deras sida, men där finns också information som visar att de inte fullt ut vet vad de talar om. På sidan “Problematik kring krypgrunder” står bl.a. följande; “För att undvika mikrobproblem i krypgrunden bör man se till att det i utrymmet inte finns onödig organisk skräp, tex byggskräp och sågspån, och att luftfuktigheten i kryputrymmet hålls låg. Det är viktigt att krypgrunden ventileras ordentligt. Kryputrummer ventileras i allmänhet med uteluft via ventilationsöppningar i sockeln, men kan också ventileras med s.k. självdrag eller maskinellt.” (40)
Mycket riktigt måste man se till att det inte finns byggskräp eller annat organiskt material som bakterier, mögel och hussvamp kan bildas i. Det är rätt men att man ska ventilera är helt av banan. Det är just genom uteluftsventilationen som krypgrund särskilt sommartid förses med överskottsfukt, vilket är en av grundförutsättningarna för att mögel etc. ska trivas. Vi blir lite brydda här för hur mycket kan man egentligen om mögel om man inte kan berätta om risker och lösningar på riktigt sätt? Någon typ av för krypgrund lämplig avfuktare måste oftast installeras. Ventilation av krypgrund liknar vi vid moment 22, läs mer under referens (41).

Uppenbart undviker man på KOMIN i text att informera om mögel kontra hälsoeffekter och den senaste forskningen som ges ut vilken stärker sambandet. Dock kan vi se en video med den finska forskaren Tuula Putus som berättar hur “landet ligger” och att psykologiska förklaringar inte kan vara hela sanningen, för djur psykologiserar inte men får samma symtom som människor. (42)

Det finns ytterligare sammanslutning som arbetar med inomhusklimatproblem, kallad Swesiaq – Swedish Chapter of International Society of Indoor Air Quality and Climate. (43) I denna intresseorganisation har Steven Nordin föreläst om sin tro att lukterna via psykologiska faktorer utgör sjukdomarna vi ser i fält. Swesiaq informerar dock inte alls så bestämt som Nordin om det här utan lägger det mer som ett frågetecken. Tråkigt är att Swesiaq varit med i  avdramatiseringskampanjen där man försöker undvika att nämna begreppet sjuka hus, till fördel för benämningen OBO. Vi finner också att Johnny Lorentzen samt  vissa andra “mörkande” forskare varit aktiva i Swesiaq, t.ex. Aime Must vid IVL – Svenska Miljöinstituet, som försökte omintetgöra åberopande av försiktighetsprincipen för stängning av kyrkor i väntan på sanering och återställning. (44)

Just Umeå Universitet är inblandade i ytterligare kontroversiell utredning kring sjuka hus, där man på Strömbackaskolan i Piteå, i skolbyggnaden Oden sett flertalet lärare drabbas av cancer efter att skolan brann 1989 och återuppfördes så dåligt att fuktskador och mögel blev ett allvarligt problem. Umeå Universitet frångick arbetsgruppens överenskomna arbetsupplägg och fick det till att man inte kunde se någon statisktisk signifikans gällande antalet cancerfall, samtidigt som de ändå bekräftade men sade att det inte finns tillräckligt med forskning för att knyta samman skolmiljön med cancer. (48)

Avslutande innan några frågor konstaterar vi att man måste vara totalt blind för att inte se mörkandet som sker kring pentaklorfenol, kloranisoler, mögel, bakterier och andra kemiska emissioner i hus. Hur kommer det här att se ut för t.ex. Umeå Universitet och andra parter som är beroende av gott rykte? Vi har frågat om Örebro Universitet backar upp den information och det arbetssätt som Kjell Andersson står för. Chefsjuristen på Örebro Universitet skrev i mailsvar att det var Kjell Anderssons egna idéer och att de inte står för dessa:
“Med anledning av ditt mail får jag meddela att Örebro universitet inte har något samröre med Kjell Anderssons verksamhet. Kjell Anderssons uppfattning i de frågor du berör är helt och hållet hans egna. Med vänlig hälsning Rickard Josefson Chefsjurist Örebro Universitet”

Den stora frågan

Varför säger man att toxikologiska aspekter inte finns då det ej föreligger tillräcklig forskning för att kunna yttra sig så. Snarare finns forskning som pekar just mot de toxikologiska frågorna, i synnerhet om mögel, mögelgifter, bakterier och bakteriegifter. Följden av långtidsexponering måste utredas.

Varför talar man inte om möjliga synergieffekter mellan ovan nämnda toxikologiska faktorer och de som ges av emissioner från fuktskadade byggnadsmaterial och även från träskyddsmedel som pentaklorfenol vilket avger bl.a. kloranisoler?

Varför görs ingen ordentlig och ärlig toxikologisk utredning, i stället för att som det sker nu gissa, tycka och tro? Vi vet att ämnet är mycket komplext och svårt samt att det skulle bli dyrt att göra utredning, men forskningspengar finns och det här rör över en miljon svenskar så användningen av de “frysta” forskningspengarna skulle vara berättigat. (45)

Varför har myndigheter under många år trots den otvetydiga ohälsokopplingen valt att inte följa lagar?

Varför är de som äger, förvaltar och ansvarar för fastigheter skyddade via myndigheter när anmälan görs om brister i inomhusmiljön?

Varför tystar man begreppet sjuka hus?

Varför får Steven Nordins osäkra rön sådan substans och markvinning, då sett till att han skär bort den toxikologiska frågan i stort sett helt? Bortskärningen sker nu i stark motvind kontra mycket av den forskning vi tar del av. Ändå får han medvind. Hur länge orkar man upprätthålla vind i detta piratsegel?

Ligger läkemedelsbolagen bakom mörkandet av skadeverkan från mögel? Läkare kan i regel inte ett dugg om möglets potentiella hälsoeffekter, eller vill inte säga något för att det är tabu. Jag vill inte nämna läkarna som har omtalat för mig att det är tabu tala om de hälsokopplingar som upprepat ses i sjuka hus, för då skulle de enligt egna ord riskera förlora jobbet. Samma läkare har sagt att det är komplext och troligen flera inverkande faktorer, likt genetiska, toxikologiska, korsexponering etc. men att uppenbar koppling finns och att mögel är en mycket potent faktor.

Kan man utföra vetenskapliga studier med ärligt utfall då det finns ekonomiskt inriktade intressenter inblandade, såsom läkemedelbolag, vilka dessutom blivit kraftigt bötfällda för mutbrott och korruption?

Hur partisk är Johnny Lorentzen då han sitter på olika stolar och även är direkt eller indirekt beroende av forskningsanslag från olika intressenter?

Varför har vi inte lärt från tidigare mörkandeskandaler likt asbest, alkohol, amalgam och rökning?

Inom psykologin omtalar man att det kunskapsrelaterat är rest fyra pelare men inte lagt något tak. Varför inte göra slag i saken och tvärvetenskapligt tillsammans med bl.a. toxikologi, allergologi, medicin, komplementärmedicin, genetik, patologi etc. bygga både hållbar grund, väggar, pelare och tak? Här finns sanningen att nå, tror vi. Vi måste lära oss att både bygga hållbara hus och god sanningsenlig vård.

Vi vill göra förespegling och berätta att vissa av de referenser vi lagt ut i tidigare debattartiklar plötsligt efter uppmärksammande tagits bort. Länkarna gick till liknande information som finns här, sådan som visade på hur man informerar på olika sätt om samma sak. Vi befarar att det kan hända även nu och har därför sparat all information i “molnet” så den går att få fram igen.

2015-04-30
Uppdaterad 2020-08-04