Under vår information om mögel, sjuka hus och hälsoriskerna med att vistas i ett sådant hus har vi nu sammanställt viktigt fakta kring ett mögelgift som kallas Gliotoxin. De mest utpekade arterna av mögel som producerar Gliotoxin är Aspergillus, Penicillium och Trichoderma.

Forskning kring giftet har lett till fokus på mögelarten Aspergillus Fumigatus (AF), eftersom denna är inblandad i invasiva svampangrepp såsom Aspergillosis, vilket kan leda till allvarliga skador på lungor, vävnader och organ. Ett invasivt angrepp av detta mögel leder inte sällan till döden om snabb medicinering uteblir. Svampen kan vidare vara ett akut problem hos patienter som organtransplanterats och vidare hos dem som har försvagat immunförsvar, vilket också kan leda till cancer.

Gliotoxin anses av somliga t.o.m. vara giftigare än det mögelgift som kallas T-2 och har använts som biologisk vapen i krig.

Mögel via inandning

Då man inandas mögelsporer från AF agerar dessa direkt nedsättande på det medfödda ospecifika immunförsvaret bl.a. genom att hindra makrofagerna bekämpa det ankommande hotet. Makrofager i lungor och övriga vävnader kan sägas vara kroppens första och viktigaste immunologa försvarslinje och fungerar även likt budbärare till det adaptiva immunförsvaret t.ex. genom att producera cytokiner vilka är en slags budbärare som talar om för andra försvarsmekanismer att agera (läs: mögel och cytokiner).

Då gliotoxinet nedsatt makrofagernas möjligheter till försvar står vägen friare från lungorna ut i blodet. Där attackeras monocyter och dödas. Monocyterna är bildade i benmärgen och ombildas senare till makrofager. Genom denna giftverkan slår AF hårt och brett mot immunförsvaret.

Trichoderma kan förutom Gliotoxin alstra olika peptider som även dessa är att klassa som mögelgift eftersom skador på celler kan ske efter att man andats in metaboliterna.

Mögel som trojansk häst eller kameleont

Precis som i vissa andra arter av mögel finns även glukan i Aspergillus Fumigatus. För att inte glukanet ska lösa ut värdens försvarsfunktioner kan möglet på något sätt kamouflera cellhöljet där glukanerna finns. Det har upptäckts av Nippon Ishinkin Gakkai Zasshi (2009) och påvisas i denna mögelstudie via bilder och beskrivande text.

Det innebär att ytterligare steg är taget för förståelse av hur möglet kan vara så farligt. De sammantagna cellförgiftande (cytotoxic) och celldödande (apoptose) effekterna medger i värsta fall allvarlig invasion av värdkroppen där både vävnader och organ kan slås ut. Möglet kan t.o.m. vidareutvecklas/växa i kroppens vävnader.

För att skydda sig själv från det potenta gliotoxinet har AF en speciell gen kallad Gli-T, som endast har denna uppgift. Laborationer har utförts där man tar bort genen och då klarar sig inte möglet utan går under p.g.a. “egenförgiftning”.

Markör i sjuka hus

AF är vanligt förekommande i sjuka hus och många forskare befarar idag till skillnad från vissa andra att lågdosförgiftning och andra lågdoseffekter kan uppstå hos den som vistas i huset. Vid tester av de som inhalerat möglet kunde Gliotoxin mätas i blodet och slemhinnorna kort tid efter. En av de många som nu lyft fram faran med lågdosförgiftning är Lene N Johansen, Trondheim (2008). Röster gör sig hörda i frågan om att lågdosförgiftning är en möjlig delförklaring till sjuka hus sjukan. Just lågdosförgiftning och lågdosrespons är något man tidigare haft och fortfarande har svårt för att ta till sig inom vissa forskningsinriktningar. Här vill vi tydligt markera:

“Tiden har kommit då alla måste öppna ögonen och se orsak-verkan, istället för att blint försöka mäta doser och dra slutsatser utifrån bristfällig metodik.”

Just bristfällig mätmetodik tar vi upp mer om på en sida som beskriver ännu mer om varför mögel i hus, inräknat krypgrund och vind, inte ses eller setts som så allvarligt som det egentligen är. Tittar man på Aspergillus fumigatus så är detta mögel vanligt förekommande där fuktskada eller vattenskada inträffat, likt i krypgrunder och vindar.

Vi funderar här på vad som händer när man över tid inhalerar mögelsporerna. Om immunförsvaret nedsätts borde man lättare drabbas av andra gifter, sporer, glukan etc. från mögel, samtidigt som bakteriers giftverkan m.m. och virus också borde kunna slå igenom lättare. För att inte tala om alla kemiska ämnen som idag finns i våra hem. Adderat till detta då gifterna möter varandra och “multiplikator-reaktioner” sker där allt farligare ämnen bildas.

Klart är att längre tids exponering kan leda till luftvägsinflammation, förändring av luftvägarna, nyutvecklad astma och förvärrad astma, oxidativ stress, allergireaktioner o.s.v. Gentoxisk verkan och DNA-förstörande effekter har setts.

Som ren kemikalie är Gliotoxin märkt med dödsskallesymbolen. I säkerhetsdatabladet förstår man av varningarna att döma att det handlar om något mycket giftigt, precis vad som visat sig då människa och djur blivit exponerade för tillräckliga mängder, under kort eller längre tid, då via mögel.

Vad som till fullo händer i kroppen då vi andas in mögel som Aspergillus med sina olika mögelgifter (t.ex. gliotoxin) vet ingen exakt. Därför behövs mer anslag för forskning kring mögel.

På vår sida har vi sorterat in mögel som Aspergillus under begreppet svartmögel. Kompletterande läsning om svartmögel byggs kontinuerligt upp.

– Mögel i hus

– Mögel sjuka hus barn skola stress – Negativa spiralen

Uppdaterad 2019-05-21