Relativt knapphändig information finns via Internet om man vill fördjupa sig inom problemställningarna träskyddsmedel innehållande pentaklorfenol medför då det använts i konstruktionsmaterial för hus. Avvikande lukt är känt fenomen, där lukten av metylerade klorfenoler så intensivt kan luktsmitta att det i princip är omöjligt att helt få bort lukten. Mindre känt är om den kemiska skadan i hus orsakar hälsoeffekter eller ej. För att bättre ta reda på det gör vi över tid uppföljande forskningsarbete.

Pentaklorfenol och dess i tillverkningen framkallade kontamineringsämnen har klassats som mycket giftiga samt cancerogena. Vi undrar varför utredning av hälsofaran att vistas i kontaminerade hus ej gjorts? Svar på frågan har sökts och flertalet händelser gör att vi befarar problemen eventuellt vara mörkade av myndigheter, inomhusklimatforskare och läkare.

Pentaklorfenol förbud 1978

Via ett antal avhandlingar om Pentaklorfenolens historia ges året 1978 som datum för förbud av ämnet till träskydd etc. Som vi tänker bör förbudet i sak ha föregåtts av toxikologiska utredningar där man kunnat påvisa så pass allvarliga konsekvenser att ämnet förbjöds. Förfrågan ställdes till Kemikalieinspektionen om de kunde ta fram handlingarna föregående förbudsbeslutet. Det kunde de inte men berättade vidare att det var tidigare myndighet Produktkontrollnämnden som fattat beslutet. Kontakt togs med Riksarkivet som har Produktkontrollnämndens handlingar arkiverade. 150 kronor skulle det kosta per 15 minuters eftersökningstid. Vi beslutade att aktualisera sökningen hos Riksarkivet, vilka efter fyra eftersökningsperioder fann ett för vår forskning viktigt sammanträdesprotokoll daterad 1977-05-27. (1)

Under 4 § i protokollet behandlas ärendet: Återkallelse av registrering av klorfenolhaltiga bekämpningsmedel.

Beslutet sammanfattades:

“Det har numera visats att höga halter föroreningar av hög toxicitet bildas vid förbränning av bekämpningsmedel som innehåller klorfenoler. På grund härav och med hänsyn till att medlen även eljest innehåller höga halter av dylika föroreningar anser nämnden att medel av denna typ medför sådan olägenhet från hälso- och miljöskyddssynpunkt att de ej lämpligen bör användas i bekämpningssyfte. Nämnden beslutar därför med stöd av 30 § kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor att med giltighet fr o m tidpunkt som anges nedan, återkalla registreringen för nedan nämnda bekämpningsmedel, nämnligen fr o m 1978-01-01.”

I listan av förbjudna träskyddsmedel (nedan) bekräftas svårigheten att okulärt upptäcka kemikalieskada vid okulär inspektion i hus. Vissa fabrikat var nämligen färglösa, medan andra kunde ge virket grön eller brun färg. Här är tre photoshopexempel på hur pentaklorfenolbehandlat material kan se ut, baserat på det vi ser i fält.

Även om byggnadsmaterialet är förhållandevis gammalt kan det se ovanligt fint ut.
Vissa fynd kan vara lite gråare i tonen än trävitt obehandlat.

Den gröna nyansen talar sitt tydliga språk. Är huset byggt under åren där pentaklorfenol var frekvent använt kan man direkt befara förekomsten vid syn som denna.

Brun infärgning från klorfenolinnehållande träskyddsmedel förekommer också. Nyansskillnader varierar utefter behandlingsmetod, mängd applicerad vätska och fabrikat.

Förbud fr.o.m. 1978-01-01

Antihyllit M
Anti Pa- IV Husbock
Bocan C Extra
BP Hylosan BF 55, BP Hylosan Kulör, BP Hylosan WR
BT Blåskydd
Dowicide G
Färmi-Penta
Gantix HB ljus
Gori 66
Grundtex
Gulllviks Blåskydd, Gullviks Husbocks-Cupral
Husbockscuprinol
Inox Antimögel
Intertox T, Intertoxol T
Koppar Cuprinol grön 10
KP-Cuprinol
Kreosot-Solignum
Master Patent
Mystox LE 50, Mystox LPL 100 %
Mystox LSE, Mystox LSL
Penta-Copperol brun, Penta-Cuprileum
Penta-Fiberol 1142-F Färglös, Penta-Solignum
Pinotex
Plantex Tri-K
Pulco Fenolat
Sadoline Sadovac
Sanobrite
Secu mellanbrun Nr 2
Servarex Granulat, Servarex Tekniskt
Super Secu
Temonyl
Toptex
Treepinol Kopparolja grön N
Triconol Kopparolja grön, Trinconol ljusbrun
Trinconol mörkbrun
Witophen N
Xylophene NA
Zink Cuprinol färglös II

Förbud fr.o.m. 1979-01-01

BP Hylosan

Inledningsvis berättar Produktkontrollnämnden i protokollet att klorfenolhaltiga ämnen använts sedan 50-talet. Giftnämnden inbjöd 1970-05-22 till konferens där man diskuterade pentaklorfenol. (1) I Giftnämndens PM får vi bl.a. reda på att den industriella användningen av pentaklorfenol medfört ett flertal allvarliga förgiftningsfall, även med dödlig utgång. Förgiftning av spädbarn ska ha förekommit i USA p.g.a. pentaklorfenol i tvättmedel.

Toxiciteten diskuteras i medicinska termer av viktiga aspekter och fynd. Man har t.ex. sett högre pentaklorfenolhalter i spädbarns blod än hos vuxna och antar därför att spädbarn inte kan metabolisera pentaklorfenol i samma utsträckning som vuxna individer. Spädgrisar lyfts fram som känsligare för pentaklorfenol och man gör en antagande jämförelse med fynden hos spädbarnen.

Flertalet studier hade redan genomförts gällande nedbrytningshastigheten vid solinstrålning och påverkan på akvatiskt liv. Vid en sjö i Värmland där det låg ett sågverk hade man sett omfattande fiskdöd, vilket också omtalas av äldre personer som varit med om liknande händelser på andra orter. Sammanfattningsvis konstaterades att pentaklorfenol anlagras i fisk och är akuttoxiskt inom intervallet 0,2-0,6 PPM i vatten, men har giftverkan vid betydligt lägre koncentrationer.

Tillägg gjordes senare om obeaktad biverkan från pentaklorfenolbehandlat sågat virke och uppsamlat sågspån samt kutterspån, vilket användes som underlag till försöksdjur och mindre pälsdjur. Wenner-Gren Institutet uppmärksammade vissa urkopplingsreaktioner på cellorgan och hos 0-grupper. Sågspånet och kutterspånet användes även för tillverkning av olika typer av spånskivor vilket vi ibland finner i hus från aktuella år, främst 1960-1979, men också ibland fram till 1982. Produktkontrollnämnden beslutade att redan träskyddsbehandlat virke ej behövde återtas. Det ger förklaring varför kemikalieskadan finns i hus uppförda senare än förbudet, samtidigt som det bör ha funnits viss mängd lagrade, redan sålda träskyddsmedel hos både företag och privatpersoner.

Produktkontrollnämnden framförde vidare att preparaten innehöll högtoxiska föroreningar som dimerer (predioxiner), klorerade dibensodioxiner, dibensofuraner, oktaklordioxin och difenyletrar. Arbetsmedicinska problem bedömdes bl.a. med orsak av dessa giftiga ämnen som så allvarliga att skäl och underlag förelåg för förnyad prövning, vilket ledde till förbudet. Klorerade dibendodioxiner visste man redan tillhöra bland de mest toxiskt kända substanserna, med ytterst lågt LD-50 värde.

Toxicitet diskuterades också med underlag av frisläppande av gifter vid eldning av behandlat material.

“De resultat som kommit fram ger således belägg för att de preparat som förekommer på marknaden i dag dels innehåller i vissa fall betydande halter av ytterst högtoxiska föreningar, dels ger upphov till bildning och emittering av dessa vid förbränning. Det föreligger således betydande risker för den personal på framför allt sågverken som kommer i kontakt med preparaten men också för andra personer, bl.a. i samband med förbränningsdestruktionen av behandlade trävaror. De yrkesmedicinska problemen i detta hänseende skulle teoretiskt kunna lösas med ytterst rigorösa föreskrifter. Adekvat information om riskerna till allmänheten förefaller dock ogörlig.” (1)

Åtskilliga undersökningar hade redan innan Produktkontrollnämndens här aktuella möte gjorts. En undersökning som benämns uppmärksammad gjordes via Umeå Universitet i samarbete med Svenska Träforskningsinstituet, understött av Arbetarskyddsfonden. I deras rapport ska framgå att avsevärda yrkesmedicinska problem förelåg i samband med användandet av klorfenolhaltiga blånadsskyddsmedel inom sågverksindustrin i Sverige. De svåraste besvären ska ha setts hos arbetare i justerverk som vanligen utsattes för klorfenolhaltigt damm. De vanligaste besvären var hudbesvär, andningsbesvär, magbesvär och huvudvärk. Blånadsskyddsmedlens kemiska renhet var i de flesta fall låg och man beskrev innehållet som “synnerligen toxiska föroreningar. De analyser som utförts visar oroande höga halter av dessa toxiska föroreningar i damm och spån från vissa arbetsplatser inom sågverksindustrin” (1).

Eventuellt mörkande

Produktkontrollnämnden såg inga svårigheter i beslut om produktåterkallande då dokumentationsunderlaget gav vid handen att pentaklorfenol etc. många gånger innehöll “högtoxiska föroreningar” och att man även konstaterat allvarliga exponeringsskador hos både barn, vuxna, fiskar och djur.

Vi möter här uttalande som eventuellt bekräftar att vi idag inte vet mer om skadligheten från pentaklorfenol i dess hela sammanhang, särskilt inte då man vistas i hus där pentaklorfenol metyleras till kloranisoler vilka luktar starkt samt luktsmittar och via demetylering omvandlas tillbaka i kroppen till pentaklorfenol.

“Ärendets brådskande karaktär får också ses mot den bakgrunden att de framlagda resultaten kan ge anledning till en oundviklig och osaklig diskussion i massmedia. En sådan utveckling torde i hög grad försvåra produktkontrollnämndens fortsatta handläggning av ärendet.” (1)

Vid litteratursökningar i media utläses upprepat, särskilt från de som arbetat med träskyddsbehandling, frågor om varför många av deras arbetskamrater uppvisat tidiga hälsoeffekter och allvarliga sjukdomar som cancer (4). Vår bedömning än så länge är att myndigheter inte informerat tillräckligt om riskerna och inte heller gjort tillräckliga medicinska uppföljningar. Adekvat undersökning om risk att vistas i hus med pentaklorfenolbehandling saknas. I Tyskland försökte man 1979 väcka åtal p.g.a. hälsoeffekter som misstänktes härröra från Pentaklorfenol i hus, s.k. wood preservative syndrome. Flertalet rapporter om Pentaklorfenol kommer från USA där man uppmärksammade hälsoproblem i log houses där stockarna före byggnation träskyddsbehandlats. De högsta pentaklorfenolhalterna fann man hos spädbarn och barn mellan 2-7 år (1-3), vilket stärker det Produktkontrollnämnden framför om barns lägre metabolisering samt giftutsöndring och möjliga ökade känslighet (1).

Vi tolkar Produktkontrollnämndens ord, att adekvat information om toxiciteten inte kunde ges till allmänheten samt oron för allmän debatt, liggande till grund för att allmän information och vidare studier i ämnet till del uteblivit. Visserligen torde det vara svårt att ge adekvat information om toxiciteten då det inte var totalt utrett, men viktigt borde varit att vidareförmedla den kunskap om de tydliga risker som fanns. Problemen försvann inte genom förbudet. Pentaklorfenol med dess högtoxiska föreningar har visat sig vara i stort sett persistent i naturen och finns troligen i över en miljon stugor, hus samt fastigheter i Sverige, samtidigt som det även finns i dryck och föda. Korsexponering föreligger.

När ska vi få se total utredning om medicinska aspekter, även beaktande barn och känsliga personer? I miljöbalkens försiktighetsprincip står att hänsyn ska tas till känsliga personer. Tydliga riktlinjer ges också via Folkhälsomyndigheten gällande avvikande lukt i hus. Stockholmskonventionen har på sitt bord att arbeta med frågorna och har nyligen tillsammans med FN infört beslut om utfasning av pentaklorfenol i andra länder där det fortfarande används. Stockholmskonventionen borde med all kunskap som ligger på deras bord kunna initiera en bättre och mer djupgående medicinsk utredning. Förutom att titta noggrannare på de enskilda ämnena måste man testa cocktaileffekten, vad som händer då vi exponeras för pentaklorfenol med dess extremt giftiga föreningar samtidigt som exponering sker från mögel (5), mögelgift (6), andra biotoxiner, volatila ämnen samt partiklar vilka är vanliga i fuktskadade hus. Nyligen har det framkommit vetenskapliga bevis om att den totala exponeringsbilden i sjuka hus leder till kronisk inflammation med vidare allvarliga följder. (7) Det är precis den evidens som under många år uppmärksammats i fält. I denna evidensbild förekommer relativt ofta hus med lukt (8) från pentaklorfenol (9) och kloranisoler (10).

Det är ej heller utrett om mögel stressas av träskyddsmedel som pentaklorfenol så fler eller mer biotoxiskt aktiva metaboliter likt mögelgift etc. avges. Mögel kan trots träskyddsbehandlingen växa på byggnadsmaterialet. (11)

Mycket egendomligt är resultatet från nyligen utförd forskning via Umeå Universitet och Karolinska Institutet där man trots högst bristande toxikologiskt underlag gällande potentiell skadeverkan från kloranisoler säger att folk som blir sjuka eller får symtom ej blir det av toxikologiska anledningar, utan för att de blir rädda för lukten och att de negativa emotionerna i sin tur utlöser inflammativa tillstånd. (12) Är det här försök från myndigheternas och andra intressenters sida att ytterligare mörka de skaderisker som finns samt omvinkla problemen till att vara psykiskt betingade? Något konstigt är pågående då inom området forskande läkare förefallande ej enligt lag, så som vi tolkar lagen, skyddar barn som går i skola där fukt-, mögel- och aktuella typer av kemikalieskada finns. (13)

Fler referenser behandlande spårning av lukt, risk för uppkomst av MCS – multipel kemisk känslighet samt metylering av pentaklorfenol till elak luktande pentakloranisol se nedan. (14-16)

Viktigt är att inte bara ta ett enskilt ämne i beaktande då toxikologisk utredning ska göras. Vi vet att klorfenoler samexisterar med bl.a. mögel och bakterier, sk. mikrobiellt angrepp i fuktskade hus. Därför måste även mikroberna och deras avgivna ämnen samt partiklar samanalyseras. Vid forskning finner vi att en typ av mögelgift utgörs av naturligt producerad klorfenol, kallad para-klorfenol eller 4-klorfenol. (17) Vi förelår att toxikologiska studier inte bara ska utgå från delar utan även helheten. Det här bör ha högsta prioritet i forskningssammanhang. Av importans är att inte enbart tala om akuta toxiska effekter, utan även kroniska effekter. (18)

Frågan är också om andra förekommande ämnen i använda vätskor kan vara skadliga, särskilt då man exponeras över tid. Ett av ämnena att forska vidare om är dioxin. (19)

2015-11-20
Uppdaterad 2020-08-04